Senaste dagarna har Alexander Milosevic blivit en följetong i media, mittbackstalangen som spelar i Vasalund och nobbat en utlåning till samarbetsföreningen Djurgården. AIK har lagt ett konkret bud på spelaren, budet ska enligt AIK vara mycket bra och vad jag själv hört är det absolut ett bra bud som Vaslund tackat nej till. Här kommer vi till det intressanta, vad är det som egentligen styr Vasalunds beslut att tacka nej till budet? Så vitt jag vet är det här första gången en spelare i någon av Stockholmsklubbarna har tackat nej att gå till samarbetsföreningen och ev. är på väg till en konkurrent istället, för Djurgården vore det väldigt jobbigt om spel i Vasalund inte innebär att man väljer Dif i första hand.
Men nu är vi redan i den situationen att Milosevic inte vill till Djurgården, att inte släppa honom till AIK kommer ge dålig publicitet och ev. skrämma nya talanger från Vasalund vilket kommer bli tungt när konkurrensen om talangerna i Stockholm är stenhård. Hela denna historia belyser ju också delvis problemet med samarbetsföreningar, Vasalund kan omöjligt agera i enbart egna intressen, precis som tex Väsby United är man en farmarklubb maskerad som en egen förening, som dock helt saknar egna ambitioner om dessa inkräktar på ambitionerna som laget över har.
I mitten mellan dessa klubbar sitter Milosevic var enda hopp lär vara att ett bud utomlands kommer, om inte antingen tvingas gå med på att lånas ut till Djurgården eller spendera ännu mer tid i en förening han vill lämna, en förening han antagligen enkelt skulle kunnat lämna om det inte vore en samarbetsförening till Djurgården.
Uppdatering:
Nu verkar det som att affären är på väg att bli av och en källa har sagt att det är Vasalund som ändrat inställning i frågan.
Nu återstår bara frågan om Milosevic kommer tillföra något mer än skriverier.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar